Dra mig ner på jorden en stund.

Nu är jag inne i en sådan tankebana igen.

När alla tankar bara går runt och runt och man önskar man hade någon att älska och att bli älskad av.
jag behöver någon som drar mig ner på jorden ibland. För jag svävar bland molnen ganska ofta.
jag behöver någon som drar mig upp från marken igen, för jag sjunker ganska ofta.
Som en jävla berochdal bana eller hur? Ena sekunden klarar jag allt, andra så klarar jag ingenting.
allt som händer gör mig så förvirrad. Hur ser mitt liv ut om 1år? om 6 månader?
jag är så beroende av folk omkring mig. Men vilket folk står omkring mig om 6månader?
Men livet är en dans på rosor om man är berädd att kliva på taggarna igen.
jag hoppas verkligen att det är min tur att dansa in på rosen nu, för taggarna har varit allt för många.



så färglöst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0