Tua

Imorse fick jag ett samtal av min mamma. Något som förändrande min dag totalt. Min farmor gick bort i natt.


För er som inte vet har min farmor varit sjuk i cancer sen flera år tillbaka. Hon har kämpat och kämpat och blivit av med cancern som för ca 1år sedan kom tillbaka. kl 4 imorse gick hon bort.
Det är otorligt jobbigt att detta har hänt. Även om jag är glad för att min farmor slipper lida mera. Jag hade så gärna velat vara hemma i Sverige nu så jag kunde sörja tillsamans med min familj. Jag har aldrig någonsin varit med om att någon i min familj har gått bort så de känns otroligt jobbigt för mig. Speciellt när jag har familjen så långt borta.

Att vara i ett helt annat land och inse att farmor inte kommer vara där när jag är hemma känns jobbigt. Och att inte ens få vara med på hennes begravning känns ännu tyngre.
Fast jag är samtigit så glad att ha minnet kvar från henne då jag sista gången träffade henne. Den dagen var hon stark, den dagen mådde hon bra.

Farmor var precis som jag. En stor del av min personlighet har jag fått från henne. Utseendet också för den delen. Om de inte vore för min farmor hade jag aldrig varit denna självsäkra tjejen som är envis som en åsna.
Jag har mycket att tacka min farmor för helt enkelt.

Sen jag var liten har min farmor varit sjuk. Hon har alltid kämpat och aldrig gett upp. Inte ens på slutet.
Hon har haft så många motgångar i sitt liv men ändo varit en sån stark människa och en riktig insperation för mig. Ibland ångrar jag dock att jag inte träffade henne så ofta som jag kunde. Men jag vet att hon älskar mig precis som jag älskar henne. Farmor var så speciell, inte som någon annan. Hon va så envis, rolig och charmig.
Jag vet dock att hon alltid kommer vara med mig att om de är någon hon kommer att spöka hos bland barnbarnen så är de jag, Jag hoppas jag får se henne snart igen att hon vågar visa sig. För hon vet hur mycket jag tror på andar.


Jag älskar dig farmor. Vila i fred <3