Tua

Hej bloggen!

Jag vet att min familj och vänner hemma undrar hur jag mår efter det som hänt. Så jag tänkte berätta för er alla..

Skoldagen idag var ganska tuff. Vi lyssnade på ledsamma låtar under period 2 och jag fick ett litet breakout. De är fortfarande vädligt jobbigt att hantera mina känslor så jag gick till skolkuratorn för att prata. Hon är en jätte trevlig tjej och de kändes verkligen skönt att prata med henne medans mina tårar rann ner längst kinden. Efter de undrade alla vad som hade hänt, och jag kände mig starkare och kunde berätta hur läget var.
Som sagt, den sits jag är i nu gör detta mycket svårare än vad de hade varit hemma. Men folk som jag kunde skratta och gråta med till hur min farmor var.. För vi som kände henne vet att hon var en riktigt rolig söt liten farmor. Men ingen här kände henne, så jag har ingen direkt att prata minnen med för att bearbeta detta.
Iof vet jag att min familj är bara ett samtal bort om jag behöver dem.

I varje fall, de känns skönt att mina vänner från skolan vet vad som hänt och att mina lärare vet det med.
Jag känner mig starkare nu och vet hur jag ska hantera sorgen. Jag tänker på farmor och hur bra hon har de där uppe. Jag hoppas hon har de bra med sin man och sina föräldrar och att hon kan dansa och vara frisk för de förtjänar hon.

Jag ska ha ett sjukt bra år här i USA och inte sörja farmos död även om jag kommer vara ledsen ibland. För jag vet att hon vill att jag ska gå vidare, farmor kommer alltid finnas med mig vart jag än går. Hon kommer vara den som kan vaka över mig medans jag är iväg från alla där hemma. Och jag är säker på att jag ser henne snart igen här nere på jorden.  Och jag är säker på att hon kommer och kollar under mina uppträdanden och att hon finns vid min sida föralltid.

Så till min familj, oroa er inte om hur jag har det. För jag mår bra och jag har en jätte stöttande värdfamilj här. Jag älskar er allihoppa där hemma. Föresten åker jag till Canada om .... 2 veckor !!! :D



ps. celie skicka bilderna