Världen var så liten, men jag var för långt bort

Fick ett email idag, Från Josefin som hade fått mitt paket som jag skickat. Tydligen hade hon läst mitt brev högt inför hennes klass ( då det levererats på skoltid av min syrra ) och nästan börjat gråta.
Hon gillade paketet, inte för att jag någonsin tvekat. De gav mig ett sådant leende på läpparna.
Mina vänner som jag har nu är de bästa vännerna jag någonsin haft. Det finns inget bättre än dem, inte ens de kontakter jag får här i USA. Jag saknar dem så oehört mycket och kan knappt tänka på de ögonblick när vi ses igen.
världen kändes så liten när jag insåg att mitt paket jag skickat kom fram till dem. Lixom mitt paket kunde gå tillbaka till mitt hem, mitt kalmar, mitt sverige på bara så kort tid och träffa min familj och mina vänner.
Ibland önskar jag att jag kunde posta mig själv och bara besöka dem för en dag.
Men jag känndes så långt bort.

Är dock väligt lycklig , för min mamma och plast pappa ( Jonas ) har bokat biljetter hit i April. Dem kommer hit under två veckor. Glädjetårar! Ohja! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0