korten på bordet


Jag älskar honom..
3 månader ifrån den man älskar är svårt även om jag har varit så förberedd på detta. För 1år sedan hade jag inte ens tänkt på att detta skulle hända. De är svårt att inte bli avis på alla amerikanska tjejer som flirar med honom där borta i Kentucky.. mendans jag sitter i Idaho och bara önskar att jag kunde få vara hos honom.
Ibland hatar jag honom, men innest inne älskar jag honom. Känns så skönt att Oscar och jag trots att vi bor så långt ifrån varandra håller kontakten dagligen och håller allt på en nivå som är helt okej att hantera. Inte för mycket längtan osv.. iof går de ju i vågor helatiden. och jag hoppas, mer än allt annat att vi kan starta om igen efter USA. Att de finns en framtid, för vi är bra för varandra.

Oscar är trots allt den charmigaste roligaste killen jag känner, och honom ska jag hålla hårt i.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0