Tua

Jag är väldigt medvetande om att jag kanske känns som en förändrat person här i USA.
Och ja, jag kan inte vara mig själv här helt och fullt ut. Eftersom de bara är mina riktigt närmsta vänner som får in alla galna sidor hos mig, som amerikanare kanske skulle uppskatta lite mindra ;)

Ta mig inte fel, jag ÄLSKAR USA men inser hur mycket Svedala betyder för mig. Inget slår mitt liv hemma och jag har många gånger tänkt på hur lyckligt lottad jag är. Hur mycket jag har i mitt liv hemma, som kanske inte alla har.
Mina vänner är dem bästa, och jag kan göra vad som helst för dem. Jag inser att jag inte skriver om att jag saknar er nu medans jag är här, och att jag kanske inte har tid för skype eller skickar ett meddelande.
Men de är jobbigt att tänka på saker som får mig att saka ner, saker som bara gör en ledsen.
Just nu fokuserar jag på mitt liv här, och på allt jag någonsin drömt om att få uppleva.
Jag vet att alla mina vänner, nära och kära störtar mig i mina drömmar. Och jag hoppas ni inser att jag är gammla goa Tua när jag är tillbaka. Precis som jag lämnader er, kanske bara lite mer tacksam för allt ni gör mot mig. Kanske en gnutta klokare med en hint fler livserfarenheter.

Jag glömmer aldrig mina närmsta och jag slutar inte bry mig bara för jag fyttar hit. Jag snarare bryr mig mer om er, men jag åkte inte till USA för att sakna Sverige, eller vännerna hemma. Därför blir de lätt att de kanske känns för er att jag bryter lite av våran kontakt.
TRO INTE DE, för de första jag vill när jag kommer hem är att träffa er, och aldrig någonsin släppa taget om er.