it might just be my last goodbye

Resan börjar närma sitt slut. Det är snart dags att packa sista väskorna och säga hejdå.
Jag har fått mina flybiljetter, men jag väljer att inte nämna här i bloggen när jag är hemma eftersom jag behöver min " egen tid "

Detta kommer kanske bli min sista inlägg här i bloggen innan jag beger mig hem. Eftersom jag har mycket i skolan, graduation och annat kul som väntar mig.


Jag ska bara avsluta allt här med att jag är jätte glad för alla som har följt mig och min resa här på bloggen. Jag går tillbaka och kollar på mina bilder genom året och inser så mycket jag varit med om.
Det är helt fantastiskt att jag fick chansen att göra detta.

Att vara utbytesstudent är inte lätt, det har varit en bergochdalbana med känslor som runnit runt i kroppen. Jag har stött på så mycket kulturchokar och de kommer förmodligen ta mig ett tag att komma in i de Svenska systemet.
Jag ser fram emot denna sommaren när jag kommer tillbaka och får börja om mitt liv. Då jag får börja jobba hos EF ( de visste ni inte va ;) men mer om det senare.
Jag känner mig redo att gå vidare med mina drömmar och börja drömma om något större. Jag har verkligen haft det bästa året i mitt liv och jag är så evigt tacksam för min "nya" familj.
Jag inser hur jobbigt och hur ont de kommer göra i hjärtat av att säga hejdå till alla nära och kära här i USA.
och jag kan helt enkelt inte förklara det bättre än såhär...


"A year has passed and now we stand on the brink, of returning to a world where we are surrounded by the paradox of everything and yet nothing being the same.
In a couple of weeks we will reluctantly give our hugs and, fighting the tears,we will say goodbye to people who were once just names on a sheet of paper to return to people that we hugged and fought tears to say goodbye to before we ever le...ft.
We will leave our best friends to return to our best friends.
We will go back to the places we came from, and go back to the same things we did last summer and every summer before.
We will come into town on that same familiar road, and even though it has been months, it will seem like only yesterday.
As you walk into your old bedroom, every emotion will pass through you as you reflect on the way your life has changed and the person you have become.
You suddenly realize that the things that were most important to you a year ago don't seem to matter so much anymore, and the things you hold highest now, no one at home will completely understand.
Who will you call first?
What will you do your first weekend home with your friends?
Where are you going to work?
Who will be at the party Saturday night?
What has everyone been up to in the past few months?
Who from school will you keep in touch with?
How long before you actually start missing people barging in without calling or knocking?
Then you start to realize how much things have changed, and you realize the hardest part of being an exchange student is balancing the two completely different worlds you now live in, trying desperately to hold on to everything all the while trying to figure out what you have to leave behind.
We now know the meaning of true friendship.
We know who we have kept in touch with over the past year and who we hold dearest to our hearts.
We've left our worlds to deal with the real world.
We've had our hearts broken, we've fallen in love, we've helped our best friends overcome eating disorders, depression, stress, and death. We've lit candles at the grotto and we've stayed up all night on the phone just to talk to a friend in need.
There have been times when we've felt so helpless being hours away from home when we know our families or friends needed us the most, and there are times when we know we have made a difference.
Just weeks from now we will leave.
Just weeks from now we take down our pictures, and pack up our clothes.
No more going next door to do nothing for hours on end. We will leave our friends whose random e-mails and phone calls will bring us to laughter and tears this summer, and hopefully years to come.
We will take our memories and dreams and put them away for now, saving them for our return to this world.
Just weeks from now we will arrive.
Just weeks from now we will unpack our bags and have dinner with our families. We will drive over to our best friend's house and do nothing for hours on end.
We will return to the same friends whose random emails and phone calls have brought us to laughter and tears over the year.
We will unpack old dreams and memories that have been put away for the past year.
In just weeks we will dig deep inside to find the strength and conviction to adjust to change and still keep each other close.
And somehow, in some way, we will find our place between these two worlds.
In just weeks.
Are you ready?"....

Underbara ögonblick,

That moment when you see your mom for the first time in 9months,


.

Ni vet den där besvikelsen när man ger allt man har och går emot vad man egentligen borde göra och gör precis tvärtom i hopp om att " Det kanske förändras, ska ge de en chans ,bara en gång till " .

Åh så hamnar du i den där situationen då du inser att du kanske hade fel. Ingeting förändras, allt kommer tillbaks.

Jag (kanske) måste släppa taget någon gång, även om jag är livrädd.

like a princess story,

Så kom dagen jag har väntat på sen innan jag åkte.

Ska säga att ingeting blev en besvikelse mer av en förvåning över hur stort dem har gjort prom med röda mattan, white room och kameror, musikvideos överallt. Och såklart en Prom queen and king.

Min date, Nate gjorde verkligen min prom helt fantastisk då han sa "it's all about the girl 2 night" och jag fick allt känna mig som en prinsessa när han betalade allt. Öppnade dörrar, hämtade jordgubbar med choklad och dricka... allt vad jag kunde önska :)


Här kommer bilder,



My exchangestudents


Getting our flowers


Min och Chiaras blomma :)


All the guys with Anupa that didin't have a date.


The boss , waiting for my date to pick me up.


Us Girls


Justine and Her date JR


Sandy and her date


Me and my date :)


The girls with our flowers


The back of my hair with the flowers


Walking to our prom bulding.


Me and Brittany


Group Picture


Me and Sandy


My girls



Anupa and me

Love


prom walking


The red carpet


Happy moments





Prom



Imorgon blir min Amerikanska dröm sann. Hoppas på att det blir precis som jag önskat mig.


Nate frågade mig ut till prom och söt som han är har han försök göra den så bra som han kunnat :)
här är våra planer för imorgon.

9.00  - Doing Acrylic Nails

11.00 - Hair and Makeup at the beauty salon. With my girls<3

16.00- Going home to my place with the girls <3

17.30- Nate comes and pick me up, i'll get my flower to go on my wrist (:

18.00- Dinner, Place? i don't know he wanted to keep it secret.

19.30- Down town to take pictures with everyone

20.00 - PROM NIGHT STARTS.


nehe, jag är för upptagen nu ;) puss på er. Hörs senare om hur Prom är

mer bilder kommer,

Dessa två senaste veckorna har mina föräldrar varit här. Hektiska två veckor med massa skojj, San Fransisco och massa annat. Helt obeskrivligt hur tårarna bara rann ner längst kinden när jag såg mina föräldrar. Allt kändes så kontigt.

Har vidoes på det också, men här är lite av mina favvo bilder från deras vistelse här. Kommer dock inte blogga så mycket här längre eftersom jag inte har mycket tid kvar här och jag har massa preformance , och PROM nästa vecka och allt sådant nivet... så ja håll ut ;)




























HAHA






RSS 2.0